11 november - 27 november 2005
Liminal state
Mina arbeten i denna utställning undersöker intryck/känsla av tid och rymd genom färgjämförelse och den dragna linjen. De flesta bilderna är träsnitt men även några litografier finns med.
I mina arbeten försöker jag ge ledtrådar till betraktaren genom att anspela på det som finns lagrat i deras minne. Saker som ett bekant landskap ur det förflutna eller ett speciellt slags väder som återskapar minnen.
Utgångspunkten i min konst är naturen och landskapet, men i de färdiga arbetena är den närvarande endast som anspelningar. Jag är mer intresserad av människors förhållande till platser än platsen i sig själv. Jag beskriver de slags lager som minnet bildar i förhållande till viktiga platser, som barndomens landskap m.m.
Tidens och platsens relativitet intresserar mig, med andra ord hur betydelsen av en speciell plats eller ett speciellt minne förändras med tiden. Vissa platser eller landskap kan gradvis bli nästan heliga i vårt minne. Minnen har en tendens att förvandlas till ett ideal av det perfekta livet. Vi utvecklar sedan en omättlig längtan till platser som är förknippade med dessa minnen. Överbryggandet av gapet mellan vardagsliv och dröm, och den fysiska och mentala gränstrakten dem emellan är intressanta. Vad jag försöker att beskriva är det ouppnåeliga sammanförandet mellan dessa två, ett slags tillstånd av ingenmansland (liminal state).
Sanna Huttunen
MEMENTO MORI
I Memento mori studerar jag begreppen död och dödliglighet. Jag använder som metafor trädgård; levande växter samt förmultnade, döda blommor.
Döden är både slutet av någonting gammalt och början av någonting nytt. I naturens kretslopp har döden en väsentlig roll. Trädgården ger samma upplevelser om skönhet och förgänglighet som döden.
I min konst har jag redan länge studerat närvaro och frånvaro, och gränsen mellan dem som ofta är föränderlig. Trädgården är också ett slags mellanrum, en gräns och en korsning, där död och odödlighet i metaforisk betydelse råder. En trädgård är både ett mytiskt paradis och ett vardagligt grönsaksland. Trädgården är full av minnen och erinringar, dofter, ljud, bilder av det förflutna; närstående människor och händelser. Det är en metafor av människolivet, som binder ihop familjehistoria, ens egen identifikation och samhällets värderingar. Voltaire använder i sitt verk Candide trädgård som symbol för politisk och personlig förändring.
Olika slags ritualer och riter hör till döden. Samma, återkommande ritualer är våra metoder att behärska mötet med döden. I mina verk använder jag repetition; likadana ikoniska märken upprepas igen och igen, i olika kombinationer. Min utställning består av en samling verk, vilka på olika sätt tar fram mitt tema.
Annika Dahlsten