10 - 25 augusti 2007
BIDRA TILL EN SKULPTUR!
Vi glada och stolta över att hälsa den kubanske konstnären Ángel Ramírez välkommen till oss på Ålgården.
Den 10 augusti öppnar hans utställning ”Kan ni visa mig på kartan var jag är?”
Och till den behöver vi din hjälp redan nu!
Ángel Ramírez är en av Kubas mest kända och framgångsrika konstnärer.
Han har en lång rad utställningar i Sydamerika, runt om i Europa och Japan bakom sig. Hans kärleksfulla humor och varmhjärtade ironi går hem lika bra i Havanna som i Tokyo och Amsterdam.
Ángel Ramírez återanvänder det mesta, såväl kulturhistoriska symboler som bortkastade smycken och köksattiraljer, och ger dem ett nytt sammanhang, en ny poetisk berättelse alltid med en dubbeltydig mening, som talar till oss här och nu.
På senare år har han gjort en rad skulpturer och objekt med återanvända föremål.
På Ålgården kommer han visa nya målningar, objekt och serie litografier som han gjort parvis ihop med konstnärer från Kuba och andra länder, Sverige bland annat.
Och han kommer att göra en skulptur på plats i galleriet på Ålgården med Adam och Eva i centrum. Skulpturen kommer inte att vara helt klar till vernissagen utan växa fram under utställningens gång. Via en webbkamera är det möjligt att följa Ángel Ramírez arbete på Ålgårdens hemsida. Men framför allt kan besökare följa hans arbete på plats i galleriet.
Men för att projektet ska vara möjligt att genomföra behövs din hjälp med skulpturmaterial: du inte längre behöver eller vill ha – rostiga, trasiga saker, prydnadsföremål, leksaker, köksattiraljer, gamla skor; allt möjligt av det vi sliter och slänger och inte längre vill ha, eller kanske någon minnessak som du vill ska ingå i skulpturen.
Kom med dina saker till Ålgården. Det lilla runda pumphuset vid sidan om galleriet står öppet för det du annars skulle kört till återvinningscentralen. Tänk bara på att det inte kan vara för stora, skrymmande saker. Lämna ditt bidrag så fort som möjligt.
Tack på förhand för att du gör Ángel Ramírez projekt möjligt!
Välkommen på vernissage fredag 10 augusti kl 18-20!
Utställningen pågår till och med 25 augusti
SKRÄP
Ángel Ramírez har gjort många verk där han använt tappade eller bortkastade föremål eller rent ut sagt – skräp. För oss som följt hans arbete under flera år är denna del av hans utveckling en naturlig följd av hans tidigare arbeten som varit ett återskapande av gamla bilder, gamla texter, gamla föremål. Han återanvänder allt det som en människa samlar på sig, allt som används och förslösas. Han ger små och triviala ting ur vardagen en andra chans, ger dem nytt liv, ett nytt språk, en ny rytm.
“Sonlar La Batalla” syftar på de tättbefolkade husen i de gamla delarna av Havanna. Där så många skilda familjer samsas på liten yta, lever sin vardag och delar på svett, drömmar, religioner, oväsen och sysslor. En plats för blandning och åtskillnad, glädje och sorg där det absurda är normalt och normaliteten är absurd.
“Sonlar La Batalla”, 2004, Mixta, 64 x 73 x 15 cm
I ett av Ángel Ramírez eviga teman, kärleken, ger han oss verket “Ada y Eva”, altarskåp/ målning/installation. Ironin är ständigt närvarande i hans arbeten och detta verk är fullt med gliringar där Adam och Eva har blivit Ada och Eva och den förbjudna frukten består av gamla broscher, andra smycken, sminkattiraljer och glitter. Bortkastade ting från kvinnans värld.
Ada y Eva, 2005, Retablo madera y tela, 76 x 71 cm
“El paraíso al fondo a la derecha”, (Paradiset längst bak till höger) består av en kasserad soffrygg, fylld av bortkastade småsaker, som samtidigt är krona till Adam när han uträttar sitt intima behov. “…längst bak till höger” syftar på det mekaniska svar man brukar få på barer och restauranger när frågar efter toaletten.
Paraíso al Fondo a la derecha, 2005
Objeto, 240 x 150 cm
Andra verk fortsätter med samma träffsäkra kombination av begåvning, idogt arbete och ett innehåll av idéer och koncept som blottlägger människans historia, hennes projekt, drömmar och utopier. Så är det med “La vergüenza y el Paraíso” (Skammen och Paradiset) och “la columna” (Pelaren) som tillsammans med de tre andra ställdes ut under Havannas nionde biennal 2006 och definierar stad – oväsen, folk, influenser ……. och resterna vi lämnar efter oss: skräp.
“La vergüenza y el paraíso”, 2006
Objeto, 70 x 70 x 10 cm
La columna, 2006
Instalación, 20 x 145 diámetro
Kritikerröster om Ángel Ramírez:
Ángel Ramírez verk bär en mycket stark dubbeltydighet när det gäller konfrontation mellan det goda och onda, och han arbetar med att byta ut symbolerna mot det som denna konfrontation har försökt representera.
Figuren Sankt Göran (San Jorge), avskild från eller försänkt i sin vanliga krigsscen, är centralfigur i några av hans mest kända metaforer. Få har som Ángel Ramírez lyckats med en sådan finess – och inte minst ironi – att ånyo förkroppsliga bilden av martyren i det nutida kubanska sammanhanget genom att tillföra olika typer av allegorier utan att för den skull förändra det ursprungliga träsnideriets estetiska jämvikt.
David Mateo
Ángel Ramírez verk har den ovanliga kvaliteten att provocera fram en angenäm förvirring hos betraktaren. Reflektion, känslighet och en obarmhärtig humoristisk känsla verkar ersätta det rena måleriska språket för att sätta oss in i ett universum som styrs av berättandet.
Genom att utmana det heliga ikonmåleriet tillägnar sig konstnären de dyrbaraste symbolerna från riddartraditionen och ger dem nya funktioner genom att låta dem delta i en samtid som föraktar bildens omnipotens och erbjuda dem verklighetens ihärdiga motstånd genom sin berättelse.
Miguel Barnet och Marylin Bobes
Ramírez vill att hans konstverk inte bara ska vara väl utförda illustrationer. För honom är kvalitet inte att fästa sig vid det praktiska och åt konventionella parametrar i detta yrke.
Hans grafiska arbete värderar det tekniska som medel men i samklang med kreativa samtal och poetiska avslutningar. Han blandar ofta intelligent provokation med poesi eller lekfull fantasi. Han räds inte att kraftfullt återskapa det som andra, anonymt eller signerat, gjort före honom därför att på det sättet introducerar han också i sina verk en ny intention som modifierar den konstnärliga diskursen och framför på så sätt sina egna känslor och kriterier.
När denne gravör värdesätter gamla referenser gör han det för att sätta igång krafter mellan tragiska scener eller komiska, mellan intima och allmänna med ett förflutet sammanhang som även finns i hans uppfattning och medvetande.
Det särskilt ovanliga med hans bilder är att de förvandlas till ett realistiskt uttryckssätt, till ett resultat av en konstnärlig position i relation till sin samtida miljö.
Ramírez tror på möjligheten att använda allt, att återanvända resurser från vår kulturhistoria och ge dem en nutida dubbelmening till gårdagens plötsliga omvälvning i händelseförloppet.
I hans verk finns på samma vis något romantiskt, något av en otillfredsställd konstnär med sin individuella konstnärliga rutt, dessutom något av en markerad iver för att öppna andra aspekter åt den nationella grafiska konsten.
Pedro de Oraá