Konstens Kraft

1 september - 16 september 2001

Konstens Kraft Sjuhärad

Borås, Mark, Svenljunga, Ulricehamn och Tranemo.
KONSTENS KRAFT är ett konstprojekt i SJUHÄRAD som pågått under våren och sommaren. Tio konstnärer i fem kommuner har arbetat med att ta fram skisser, modeller och förslag på utsmyckningar och rumsliga gestaltningar i de offentliga rummen/platserna. I varje kommun har arbetsgrupper bestående av kulturchefer, kultursekreterare och stadsarkitekter etablerats som kontinuerligt träffat sina konstnärer.
Ett helhetsperspektiv på tätortsplanering, vägar och landskap har genomsyrat dessa träffar. Men det har också handlat om specifika platser som man från kommunens sida vill lyfta fram. Konstnärerna har givits full frihet att tolka platserna/rummen och gestalta sina förslag. Kommunerna har bistått med teknisk support men också deltagit med sina egna visioner. Här upprättas en kreativ dialog mellan konstnärerna och den kommunala arbetsgruppen. Syftet är dubbelt – dels att minska avståndet mellan konsten och kommunen och dels att aktualisera debatten kring våra gemensamma rum; hos politiker, förvaltningar, i skolor och med allmänheten.
Det här är ett bra och enkelt sätt att arbeta på.
För många är det främst i det offentliga rummet mötet med god konst sker. Konst i offentlig miljö är ett sätt att artikulera, markera och lyfta fram en plats , ett rum. Och det är på lokal nivå som synsättet rörande konstens och kulturens roll i samhällsutvecklingen märks tydligast. Där det handlar om att bygga ”det goda samhället”, att skapa närhet och trivsel, attraktivitet och förnyelse. Våra gemensamma rum angår oss alla.
Därför är jag övertygad om att konceptet med Konstens Kraft i Sjuhärad går att sprida till andra delar av regionen, med kommuner, konstnärer, arkitekter och andra yrkesgrupper i samverkan. Ytterst kanske det handlar om politisk vilja, men jag tror också att det handlar om en större öppenhet, djärvhet inför att pröva sig fram, starta experimentverksamheter inom barnomsorg, skola och föreningsliv och använda oss av de kreativa krafter vi har i våra kommuner.
Simon Roos

Länskonstnär Västra Götalandsregionen och projektledare.

Projektet har finansierats med medel från Västra Götalandsregionen och deltagande kommuner.

---

 

 

Gunnar Bergh

En målad skärm på Kungsbron i Borås, 80 cm hög, placerad på mittrefugen. Orange färgslinga för de som åker in i staden, lugnare blå för de som åker därifrån.
På kvällen upplyst och tänkt att ge såväl riktning som samspel med horisontlinjen. Samtidigt skall den ge dignitet åt en av stadens in- och utfarter.

 

 

Björn Bergsten

Det viktigaste för mig är att beakta de geologiska förutsättningarna i det offentliga rummet. Med små medel stötta den dolda helheten och därmed skapa ett berikande rum. T.ex. duplicera arkitekturen till en ny form eller förändra den befintliga en aning och därmed kanske få en mer djupare upplevelse.

 

Elisabeth Brenner

Namnet Svenljunga är en föskönande ombildning av det ursprungliga Svinaljunga (Suinaliunga 1406, Swinalyongha 1427 och Swenliwnge 1496). Betydelse är ¨(Vild)svinens ljunghed(ar). Ordet ljung används ofta i betydelsen ¨ljunghed¨.
I byn Svenljunga har funnits fyra gårdar och ett antal kvarnar. Pluralformen – ljunga torde avse flera byggelser.
Ur: Känn sjuhäradsbygden, Ortsnamn

 

 

Rolf Brenner

Svenljunga
Rondeller i Svenljunga

Rondeller i Svenljunga kommun är ett kännetecken för kommuen där slulpturen skall finnas i varje rondell. En skulptur som tar upp färgen i omgivningen. Formen är starkt geometrisk i kontrast och syns därför mycket väl. En pärlkedja av färgövergångar som driver betraktaren framåt.

 

Kerstin Dahl-Norén

Min idé har varit att i Birgit Sparres park skapa en lugn plats som kontrast till den högvuxna och oroliga omgivningen. En platå som bryter av sluttningen, där förbipasserande kan stanna till en stund och vila, både vinter och sommar.
Platån skapas av en naturligt slipad klipphäll med en grund vattenspegel och i framkanten, vänd mot sjön, en liten flickgestalt drygt en meter hög. I övre delen av platån en bänk att sitta på. Allt i ljusröd bohusgranit.
Titeln är hämtad från Agneta Tjäders bok om Birgit Th. Sparre, ”Flickan från Ingenstans”. Den refererar till författarinnans mer okända livsöde, adoptivbarnet som aldrig fick veta var hon kom ifrån.

 

Staffan Johansson

I Kinna planeras ett resecentrum där en klockstapel skall byggas. Jag har tänkt att den bör synas tydligt i både storlek och färg, dels för att fungera som landmärke och dels för att kunna hävda sig mot näraliggande kommersiella ”torn”.
Dessutom har jag gjort ett eget rum med en kommentar till vår relation till tiden.”

 

Sven-Erik Johansson

Min idé om konstnärlig utsmyckning i Marks kommun är att ta bort alla tråkiga ¨betongsuggor¨. Alternativet är t.ex. djur i en viss skepnad och gjutna i ljus betong färgsatt med fyllnadsmaterial av förslagsvis gulröd sand. Därefter polering så att en mjuk och inbjudande lyster kommer fram. De skall dessutom vara sittvänliga och kan placeras i parker och vägar där man inte vill ha onödig trafik.

 

 

Christina Lindeberg

Min första tanke var ett ljusrum att brukas vid behov. Sedan tänkte jag på befintliga rum som kunde användas, och då speciellt dessa otäcka gångtunnlar. För att tvingas ner i underjorden borde man istället få en upplevelse som kompensation.
Särskilt har jag tänkt på gångtunneln där Stora Brogatan korsar Kungsgatan. En viktig livsnerv som är avskuren av en tung motorled. På ena sidan finns kulturhuset och på den andra sidan stadens handelscentrum.

 

Anna Mattsson

I min skildring av författarinnan Birgit Th. Sparres verk, har jag valt temat Gårdarna runt sjön. Jag har tagit fasta på de strama former som finns runt omkring Birgit Sparres park i Ulricehamn och format små hus i betong. Låter dessa bilda en mjuk båga ner mot Åsunden. En tänkt strandkant. Betonghusen skall framställas så robusta att de lämpar sig till lekplats och sittplats i parken.

 

Tommy Pettersson

Frågan om det offentliga rummet hör ju intimt samman med vilka möten vi vill skapa. Konstens möjlighet att inte bara smycka rummet utan att faktiskt vara detta rum. Det i sin tur tvingar oss att definiera både konstbegreppet och konstnärsrollen. Jag försöker hitta en form för att göra konsten till en byggdel en trojansk häst, i form av en dörr ett rum en byggnad. Konsten är för mig det mentala rummet där vi kan möta oss själva och andra. Men det kan också materialisera denna funktion. Vara detta rum.