8 - 23 september 2018
Ewa Brodin, Camilla Engman, Carina Fihn, Kjellåke Gerinder, Berit Jonsvik, Andreas Korsár, Pia König, Pia Mauno, Åke Nordström, Michaela Peterson, Anne Pira, Ragnar Schmid, Anna Unsgaard, Lars Åsling.
Finns verkligen Konstepidemin?
Ibland när jag ska berätta för någon om Konstepidemin, med allt vad det innebär, vill jag nypa mig i armen. Drömmer jag eller står jag här och ljuger? Nej, faktiskt inte, Konstepidemin finns. Därtill centralt belägen i en mycket vacker park intill Slottskogen. I parkområdet finns 13 hus, flera från sent1800-tal, gediget byggda i tegel eller trä. Detta var fram till slutet av 1970-talet Göteborgs epidemisjukhus då verksamheten flyttades till nybyggda Östra Sjukhuset.
1986 flyttade Konstnärerna in. Detta efter initiativ av två konstnärer och två arkitekter, eldsjälar som lyckades övertala Kommunen att upplåta husen och området. Detta kan verka osannolikt men en rad gynnsamma omständigheter och framsynta personer spelade in (för mer info läs Boken om Konstepidemin). Namnet hade en bärande idé. Från det gamla epidemisjukhuset skulle konstens smitta spridas över världen (nåja, över Göteborg) och smittan skulle spridas från konstens alla områden och gärna i samarbete. Vi lyckades efterhand också utverka kommunalt bidrag för våra utåtriktade verksamheter och efter 10 år bli inritade i Göteborgs stadsplan.
I dag finns hundratalet ateljéer där konstnärer av olika sorter är verksamma; bildkonstnärer, skulptörer, skådespelare, filmare, musiker, dansare, författare, keramiker, smyckekonstnärer, textilare, you name it … Därtill finns ett kontor med några anställda, tre gallerilokaler, en restaurang, fyra gästateljéer (varav en för Iaspis-stipendiater), barn- och ungdomsverksamhet, en grupp som arbetar med internationella kontakter, ett par teatrar, en bar & performancescen, musikstudios, en jazzclub, ett bageri (som inte bakar bröd utan konstnärliga idéer), en årlig internationell spelmansstämma, en performancefestival och…just det, en grafikverkstad!
Som i de flesta verksamheter som är beroende av ideellt arbete har Konstepidemin haft upp- och nedgångar i entusiasm och verksamhetsintensitet. De sista åren har det hänt något, många nya konstnärer har kommit in och farten har liksom speedats upp. Det händer otroligt mycket just nu!
Grafikverkstan är ett exempel på denna nyentusiasm.
Alltså, verkstan är inte ny, den har funnits i ca 15 år och då var entusiasmen stor. En lämplig lokal blev ledig och genom ett stipendium från Bildkonstnärsfonden kunde vi skaffa en koppartryckspress och köra igång. Så höll det på några år. Sen var det som att då, en bit in på 2000-talet kändes grafiken inte så aktuell längre. Hur kunde det komma sig? Kanske hade det att göra med det digitala. Facebook invaderade sinnena. Den fotografiska bilden fick en ny och ledande roll inom den konstnärliga institutionen. En social bildflod dränkte det tidsutrymme som krävdes för att ställa sig i en verkstad och framställa bilder med 1600-talteknologi. Det var lättare att trycka på en knapp. Kort sagt, några få uthärdade i verkstan men de flesta ägnade sig åt annat.
Så hände det något igen!
Det digitala är ju rätt tröttsamt. Grafiken är ju faktiskt intressant och kanske kan man använda den på nya sätt? Kanske är upplagetryckandet inte det viktigaste utan det unika uttryck som grafiken ger? Monotypi är ju rätt roligt. Kanske kan man blanda tekniker och jobba mixed media? Kanske kan man träffas och jobba ihop? Ja, så började tankegångarna gå.Just då kom styrelsen med förslag att grafiken borde läggas ner och hyras ut som ateljé i stället.
Det blev ett litet ramaskri. Plötsligt var bildkonstnärerna jätteintresserade av grafik igen.
Ja, där är vi idag. En grafikgrupp har bildats med 30-talet medlemmar på intresselistan och grafikverkstan är i full gång. Vi arbetar med traditionell koppargrafik men även kartongtryck, fotografiska överföringsmetoder, högtryck, ja, så blandar vi allt.En fredag i månaden arbetar vi tillsammans runt ett tema och avslutar dagen med Afterwork. Vin och delikatesser dukas upp på pressen och oändliga diskussioner om grafik, om livet, om filosofi och om allt övrigt i världen, vidtar.
Grafiken lever alltså, ännu en gång!
Ragnar Schmid